Om 12,5 dygn går startskottet, ännu finns tid att finslipa formen och skicka in satsningar

100719

100000 meter för Bangladesh!

Hej kära vänner!

Sommaren är här, och med den lata dagar i solen? Inte för mig. Jag ligger istället i hårdträning inför en fruktad gångtävling i Belgien kallad "Dödsmarschen". Den 13/8 kl 21 går startskottet och tiotusentals deltagare har då exakt ett dygn på sig att gå de 100 km som marschen utgör. Inte ens hälften brukar nå mållinjen. Denna utmaning har jag antagit för att samla pengar till Jenniferskolan. Därför utmanar jag nu er alla att hjälpa mig! På följande enkla vis: Satsa en valfri summa per km som jag lyckas gå, som du förbinder dig att skänka till YRO. 50 öre eller 10 kr är upp till var och en. Ex. om du satsar 1 kr/km betalar du in 50 kr om jag går 50 km, och 100 kr om jag tar mig i mål inom de 24 timmarna. Maila era "bet" till ylva@youthreachingout.se eller styrelsen@youthreachingout.se. Varje krona kommer att motivera mig att fortsätta gå, oavsett skavsår, uttorkning och gelében! Resultatet kommer upp här på hemsidan och på facebook (gruppen Youth Reaching Out), förhoppningsvis redan under loppets gång.

Hälsningar Ylva

F.ö. är YROarna ett nomadfolk tycks det. Själv är jag nyss hemkommen från 8 månaders praktik/volontärarbete i Dominikanska Rep. Övriga befinner sig i Indien/Bangladesh och USA, eller planerar långresor till bl a Bangladesh, Indien, Italien och Franrike. För vi är nog också ett drömmande folk. Vi drömmer om världen, om alla platser vi besökt och de där vi aldrig varit, dagens värld och den ännu vackrare morgondagens som vi önskar vara med och skapa!

100301
Årsmötesplanering:

Youth Reaching Out kallar till årsmöte den 22/3 kl. 18.30 i Bromma.
Faddrar och andra intresserade som vill lämna förslag eller synpunkter till behandling skicka dessa till:

styrelsen@youthreachingout.se senast den 18/3.

Är du intresserad av att komma på årsmötet? Kontakta ea@youthreachingout.se

091005

Rapport från Bangladesh

Tyvärr fungerade det inte att blogga under resan, men här kommer ett sammandrag av vårt besök.

Efter två och ett halvt år var vi äntligen tillbaka för att träffa lärarna och eleverna på Jenniferskolan. Mycket var sig likt men en hel del hade också ändrats sedan sist. Bara ett fåtal av de elever vi lärt känna gick kvar på skolan, och det hade kommit en ny lärarinna, så det var många nya ansikten för oss. En stor skillnad var också att vi nu besökte landet under monsunperioden, och dessutom under Ramadan, då det är skollov här. Därför var vi inte i skolan och hade lektioner utan hade istället gott om tid att träffa lärarna och diskutera arbetet med skolan, samt lära känna varandra och kulturen bättre.

I början av besöket hade vi en tvådagars workshop med de tre lärarinnorna, Farhana, Fatima och Shonda, som vi hade planerat i förväg. Första dagen pratade vi mycket om utbildningsfrågor, lärarrollen och relationen mellan lärare och elever. Vi gjorde värderingsövningar och diskuterade olika frågor, både för att belysa olika synsätt, ge lärarna en chans att delge oss och varandra sina åsikter och för få reda på hur de tänker kring sitt arbete. Diskussionerna varvades med praktiska övningar. Vi lärde bl.a. ut en sång (utan språk) som vi i slutet av workshopen faktiskt kunde sjunga i kanon tillsammans. I slutet av första dagen berättade vi även en saga, som lärarna fick återberätta nästa morgon, då temat var waldorfpedagogik. Vi gav först lärarna en kortare teoretisk och översiktlig introduktion i waldorfpedagogik. Med sagan som utgångspunkt berättade vi sedan om, och visade, hur man i waldorfskolan lär ut bokstäverna genom att läraren ritar en bild som steg för steg förvandlas till en bokstav. Sagans fågel förvandlas till ett B, för BIRD. Eleverna ritar av och på så sätt hjälper man handen och hjärnan att minnas och triggar fantasin.

Vi pratade även mycket om material, och lärarna fick själva rita både bokstavsbilder och formteckning med vaxkritor på grovt papper. (Farhana, som deltog i en workshop om waldorfpedagogik 2007, undervisar redan barnen i formteckning och klarade övningarna galant. För de andra var det lite svårare). Vi visade även hur och varför man i waldorfskolan gör sina egna böcker och diskuterade hur och i vilka klasser och ämnen vi skulle kunna införa det i Jenniferskolan.  Vi kom fram till att vi ska börja med det på prov i engelskundervisningen fr.o.m. nästa år. Det största problemet med många av de typiska waldorfmetoderna är att det krävs dyrt material, som ofta inte ens finns att tillgå i Bangladesh. Att lägga pengar på något som ”bara” ska användas av barn (särskilt fattiga barn), är dessutom inte högt prioriterat här. Därför får man kompromissa en hel del och anpassa sig till förutsättningarna. Vi kunde dock berätta för lärarna att vi fått bidrag för bl.a. skolmaterial och musikinstrument från Kempe-Carlgrenska fonden, vilket gör att de nu t.ex. kan köpa in vattenfärg och åtminstone ibland lite tjockare ritpapper än det som annars används.

Vi var alla tre väldigt nöjda med workshopen. Vi hade en tolk med båda dagarna vilket både vi svenskar och lärarna tyckte gjorde stor nytta. Vi hade många givande diskussioner och kommunikationen fungerade väldigt bra. Det kändes lätt att komma igång och samtala kring de olika frågorna och lärarna var positiva och öppna för nya idéer och villiga att dela med sig av sina tankar och åsikter. Det var också väldigt roligt att få höra mer om deras erfarenheter, hur de jobbar och vilka metoder de redan använder i skolan.

Dagen efter workshopen besökte vi skolan. Eg. var den ju stängd för ramadan, men Farhana hade bjudit in de elever som kunde, att komma för att träffa oss. Det var såklart väldigt roligt att träffa dem alla, både nya och ”gamla” elever, och det blev en väldig uppståndelse när vi kom. Efter lite presentation sjöng vi sången (dirridam) vi lärt ut på workshopen med varsin klass. Sen sjöng vi alla tillsammans och barnen sjöng andra sånger de lärt sig för oss. Efter mellis var det dags för målning. Vi hade köpt vattenfärg, penslar och grövre papper som barnen fick måla med, en klass i taget. Under tiden hade vi sång och sagostund med de andra. För de allra flesta var detta en helt ny erfarenhet och de var otroligt ivriga och målade med stor koncentration. Det var härligt att se färgerna och fantasin flöda. Alla var väldigt stolta över sina fina bilder och vi lovade att sätta upp dem på väggen när de torkat.

När målningen var avklarad delade lärarna ut barnens eid-presenter. (Eid-ul Fitr, den stora högtiden som avslutar fastan, firades 21 september, och då brukar barnen få presenter.)  Alla fick varsin ny klänning eller skjorta, och sedan följde vi, Farhana och Raj (tolken) de glädjerusiga barnen från skolan bort till Mohakalis stora slumområde, för att hälsa på hos deras familjer. Barnen ledde oss från hus till hus och vi blev bjudna att sitta ned och prata med föräldrar, syskon och grannar. Vi berättade om vad vi gjort i skolan och Farhana berömde barnen så föräldrarna lyste av stolthet. Vi hörde oss för om familjesituation, arbete och liknande och fick veta att många pappor arbetade som säkerhetsvakter eller grönsaksförsäljare. Det allra vanligaste arbetet, bland både mammor, pappor och storasyskon, var dock i klädfabrik. De flesta familjerna hade flyttat till Dhaka från landsbygden för att få arbete. Alla vi träffade var otroligt vänliga och glada över att få besök, och vår lilla skara väckte förstås stor nyfikenhet. Det var fascinerande att se hur livet pågick för fullt inne i slummen, med matlagning och tvättning, marknader med försäljning av grönsaker, ris, kycklingar och brasved, små butiker med allehanda prylar, testånd, barberare, skräddare och massor av lekande barn. När det började regna tyckte folk vi var väldigt konstiga som gick vidare på vår besöksrunda utan varken paraply eller ens en plastpåse på huvudet. När vi sagt hejdå till det sista barnet var vi ganska blöta och trötta men mycket nöjda med dagen.

En annan dag åkte vi på en efterlängtad utflykt med hela skolan till Dhaka zoo. Fatimas mamma och Farhanas dotter Tabassum följde också med och hjälpte till. Vi tittade på spännande djur förstås, hade picnic, åt glass och fotograferade massor (barnen tycker det är så himla kul att bli fotade, alla försöker alltid stå närmast kameran så det är inte så lätt att få bra bilder..). Det blev en väldigt rolig dag. Barnen sjöng hela vägen hem i bussen och vi hann precis släppa av dem hemma i Mohakali innan himlen öppnade sig och regnet brakade loss.

Vi var även några dagar på landsbygden, i byn Thanapara, där Johanna praktiserar.  Det var väldigt fint, vacker natur och otroligt lugnt och fridfullt jämfört med Dhaka.  Eftersom alla man känner vill att man ska fira Eid-ul-Fitr just hos dem, så delade vi på oss för att göra alla nöjda. Johanna stannade kvar i Thanapara och Ylva och Moa åkte tillbaka till Dhaka och firade med Farhana och hennes familj. Det är en speciell högtid, för ingen vet på förhand vilken dag den kommer infalla. (Ett ivrigt gissande pågår dock långt i förväg). Det beror nämligen på månen. Om månen är synlig någonstans i landet på kvällen den 29 dagen i Ramadan (20:e sept i år), så infaller Eid följande dag. Har månen däremot inte siktats före midnatt blir det dagen efter. I år blev det den första dagen, och firandet började direkt när ryktet spred sig genom tåget där vi satt kvällen innan. Sen firades det med släkt- och vänbesök och mat och sötsaker i mängder i två dagar.

När Johanna kom tillbaka till Dhaka efter Eid hade vi ett möte med Farhana där vi bl a bestämde oss för att utöka skolans lokaler genom att hyra den angränsande lägenheten från årsskiftet. Johanna och lärarna ska börja inreda lokalerna i december, och flytta lite väggar så att skolan får fyra små klassrum, ett stort lek/musikrum samt ett litet kontor. Vi ska även anställa en till lärare, samt om möjligt en musiklärare på deltid (1 dag/vecka). Vi kom även överens om att Farhana ska skicka information om varje enskild elev till oss i samband med de årliga ”final exams”.

Den sista veckan bodde vi hos Farhana, och det var väldigt roligt att få umgås så mycket med hennes familj och lära känna henne på riktigt. Vi hann komma väldigt mycket närmare varandra på dessa veckor, och även lära oss en hel del om den bangladeshiska kulturen och utbildningssystemet. (Och faktiskt ganska många ord på bangla). Förutom Jenniferskolans lärare har vi träffat många intressanta människor. T.ex. lärare och biståndsarbetare i Thanapara, och Dipok, en man med lång erfarenhet inom utvecklingssamarbete, som arbetar med såväl miljö- som utbildningsfrågor och som vi planerar att anlita för en kommande pedagogisk workshop. Vi har även haft möte med personal på svenska ambassaden och fått lära oss mer om det politiska systemet och hur Sveriges arbete i och samarbete med Bangladesh fungerar.

090907

Snart bär det av!

Ylva och Moa åker till Bangladesh imorgon, för att tillsaammans med Johanna hälsa på Jenniferskolan, ha workshops med lärarna, göra utflykter med eleverna, rusta upp lokalerna, planera inför framtiden mm. Följ resan på vår blogg! (finns under länkar)

090726

Hallå i sommarvärmen!

Nu har Johanna varit i Bangladesh i över en månad, och det finns en massa spännande att läsa på hennes blogg! banglajohanna.blogspot.com

TACK till alla er som bidragit till vår insamlingskampanj!!! Totalt har vi fått in 19.300 sek, inklusive fadderavgifter.

Dessa pengar kommer bl.a. att användas för aktiviteter tillsammans med Jenniferskolans lärare och elever då Moa och Ylva tillsammans med Johanna besöker Dhaka i september. Vi ska då planera inför framtiden, diskutera pedagogik, formulera styrdokument, göra studiebesök, rusta upp skollokalerna, fira Eid (fastebrytarfesten som avslutar Ramadan) och en massa annat...

Om någon har kritor, vattenfärger eller annat skolmaterial ni skulle vilja skänka så hör av er till oss så snart som möjligt så kan vi ta med det när vi åker 8/9.

090607

Resultatet för insamlingskampanjen så här långt är 12.665 sek, varav 10.000 är en donation som YRO mottagit genom Föreningen SOFIA. Pengarna kommer av överskottet från nu nedlagda Järna Terapeuticum, och vi vill därför rikta ett stort tack till dess f.d. medlemmar för att de valt att stödja vårt arbete med Jenniferskolan.

Kampanjen fortsätter! Nu är det bara en vecka kvar till Johannas avresa till Bangladesh!

090529

Med anledning av YRO:s 25.000 kronors - kampanj genomfördes en insamling på Brommaplan 29/5, då vi skramlade med bössor och informerade om Jenniferskolan. Det bjöds även på fiolspel och såldes hembakta bullar. Vi fick ihop totalt 1435 sek.

090516

YRO-medlemmar kommer att delta på Föreningen SOFIAs årsmöte och temadag om skolstöd på Järna jordbruksgymnasium lördagen den 16/5. Vi kommer då att hålla en muntlig presentation om Jenniferskolan samt visa en fotoutställning från vår resa dit 2007. Många spännande projekt kommer att presenteras under dagen, och alla intresserade är välkomna från kl. 12! Läs mer på www.foreningensofia.org eller osa till siri@foreningensofia.org.

090510

Nästa möte: Söndag 10/5 kl. 17.30

Vi träffas på Brommaplan (T-banan) och går tillsammans hem till Ea. Obs! Knytis :)

090428

Jenniferskolan har nu funnits i snart 5 år, något som möjliggjort för många fattiga barn i Dhakas slum att gå i skolan och lära sig läsa och skriva.

Det är många vi vill tacka som möjliggör skolans existens.

Johanna som är Kassör i Youth Reaching Out, vår organisation som driver skolan, ska snart åka till Bangladesh och vara där i 8 månader. Under denna tid hoppas några av oss andra kunna åka dit för att vi tillsammans ska kunna utveckla skolan, förbättra lokalerna och se hur vi kan stödja barnen på bästa vis. Detta gör att vi nu mer än annars är i stort behov av stöd till skolan.

Vi startar därför en kampanj: 25000 kronors kampanjen.

Vårt mål med denna kampanj är att kunna samla stöd för att säkra skolans framtid och mer specifikt möjliggöra renovering och besök på skolan.

Vår önskan är att alla som har möjlighet av våra vänner vill bidra så att vi tillsammans uppnår målet på 25000 kronor tills i juni då Johanna åker!

Många bäckar små. Tillsammans kan vi förbättra världen.

090316

INFORMATIONSTRÄFF FÖR INTRESSERADE

Den 16 mars inbjuder Youth Reaching Out alla intresserade till informationsträff i filmsalen på Kristofferskolan, T- Brommaplan!
Välkommen från klockan 15, ingen föranmälan krävs!
Vid frågor maila:
moa@youthreachingout.se

Vi kommer att visa film från Bangladesh och berätta om vårt arbete och hur man kan bli delaktig. Självklart bjuder vi på fika!

081221

På FN-dagen 24/10 startades en insamlingskampanj på Kristofferskolan till förmån för Jenniferskolan. På julavslutningen fick YRO ta emot pengarna som högstadieeleverna samlat in, 2800 sek. Tack till alla som bidragit! 

081130                                                                                         

YRO-Sthlm har blivit en samarbetsorganisation tillFöreningen SOFIA, som är ett nätverkför internationella utvecklingsprojekt som har anknytning till antroposofin. Medlemsskapet innebär möjligheter att knyta värdefulla kontakter och utbyta erfarenheter med andra grupper som driver liknande projekt runt om i världen. Vi har också deltagit i ett flertal intressanta seminarier om bl a. utvecklingssamarbete, demokrati och mänskliga rättigheter som SOFIA anordnat.

080304
I dagarna väntar vi besked om Farhana som är föreståndarinna på Jenniferskolan kommer att få visum till Sverige. Om hon får visum så kommer hon komma om c a 2 veckor för att praktisera på Kristofferskolan och se hur en waldorfskola fungerar.
Vill du hjälpa till att ordna en stödfest till Jenniferskolan då Farhana är här eller på annat vis stödja henne-kontakta gärna oss!

(Farhana fick tyvärr inte visum den här gången heller. Vi får nöja oss med mail- och telefonkontakt tillsvidare.)